Min ex man: Tomas "Tompa" Kent Emil Jonsson Född 1989🇸🇪

Vi var tillsammans i 7 månader

(Hans då längsta förhållande, mitt nog kortaste)

ꨄMr & Mrs Jonssonꨄ 

♡The perfect match♡

Du va precis ALLT jag önskade mig…. Sådär mysig, kärleksfull, inte en enda natt som vi inte låg och höll om varandra HELA natten. Rörde alltid vid varandra i förbi fart, en puss på halsen och/eller en Kram när man lagade mat/diskade etc. Dansade, busade och var barnsliga, skrattade så vi kikna. Men tyvärr var du lite narcissist (tänkte inte på det förrän efteråt och tecknen fanns där egentligen hela tiden). Du var en aning för svartsjuk, hade svårt för att vara helt ärlig, svårt att kommunicera och ännu svårare att kompromissa. En dag va du bara borta. Ingen förklaring, inga svar på frågor, inget ansvar. Bara lämnade som att du aldrig varit här, som att vi aldrig existerat, endast 7 veckor efter att vi gift oss. Det är en smärta och sorg, svår att förklara.

 Jag hade alltid trott på den stora kärleken. Jag hade drömt om den perfekta mannen, någon som skulle förstå mig på djupet och dela mina livsäventyr. När jag mötte Tomas trodde jag att jag hade funnit min själsfrände. Han var charmig, omtänksam och likaså fascinerad av mig. Våran tid tillsammans präglades av skratt och intimitet; det kändes som om vi var skapade för varandra. Omvärlden bekräftade också  våran perfekta matchning. Vi hade en stark kemi och en liknande livssyn, något som gjorde att våran relation verkade nästan oförstörbar.

Tomas blev inte bara min partner; han blev också en bonuspappa för mina barn. våran familj kände en värme och trygghet som jag trodde skulle vara för evigt. Vi delade stunder av lycka, som att laga mat tillsammans, dansa tryckare i vardagsrummet, skratta åt barnens upptåg, våra dåliga skämt och drömma om framtiden. Men bakom Tomas yttre charm och kärleksfulla omsorg fanns en annan sida som jag inte kunde se i början. Tecken på svartsjuka började dyka upp, små lögner slingrade sig in i våran vardag och kommunikationen mellan oss började sakta men säkert falla isär. Jag ville tro att allt skulle ordna sig, och jag kämpade för att hålla våran kärlek vid liv, trots den växande oron i mitt sinne.

När vi gifte oss var det med en vision av en gemensam framtid. Vi utbytte löften om evig kärlek och trohet, med tårar av glädje som strömmade nerför mina kinder. Men denna dröm krossades brutalt sju veckor senare. Tomas försvann utan förklaring. Det var som om han hade suddat ut våran gemensamma historia, som om vi aldrig hade existerat. Jag lämnades i ett vakuum av förvirring och förtvivlan. Mitt hjärta brast under vikten av den plötsliga förlusten, och jag kunde inte förstå varför han hade valt att lämna.

Den sorg som följde var djup och oförklarlig. Jag kände en intensiv saknad efter den person jag trott att Tomas var, en man jag älskade så innerligt djupt och vars avtryck fortfarande fanns kvar i mitt liv. Varje plats vi besökt tillsammans, varje skratt vi delat, nu kändes som en påminnelse om det som en gång varit. Jag kämpade med tankarna om vad som hade gått fel och varför jag inte sett tecknen tidigare. Sorgens mörker var överväldigande, och jag kämpade för att ta mig igenom dagarna. Mitt liv, som en gång var fyllt av kärlek och hopp, hade plötsligt blivit en grå och tom tillvaro.

Jag fann mig själv i en spiral av ensamhet och förtvivlan. Mina barn, som en gång var källan till min glädje, började märka mitt förändrade humör. Deras skratt, som tidigare kunde lysa upp rummet, blev nu en påminnelse om den lycka som försvunnit. Jag stängde ofta in mig i mitt rum, fylld av känslor av svek och förlust. Eller så var jag ute och gick och gick och gick alltid med tårar nedför mina kinder, allt verkligen allt gjorde så fruktansvärt ont. Jag kunde inte nå Tomas, och varje gång jag försökte kontakta honom, föll jag ner i en ännu djupare avgrund av sorg. Min tillvaro, som tidigare var en färgglad målning av kärlek och familj, var nu endast en blek skugga av det som en gång var. 

Våran sista bild ihop, morgonen efter va han borta😭💔gör fortfarande lika ont 3 år senare 

⬇️

Från Tomas till mig, han lämnade ofta små lappar jag hittade lite varstans sååå romantiskt

⬇️

😭💔😭💔😭💔😭💔😭💔😭💔😭💔

Det gör fortfarande så galet ont, jag mår fortfarande inte bra. Jag vet fortfarande inte varför och kommer aldrig förstå hur man kan göra så.... riktigt sjukt. Det kändes som att du dog, precis när vårat liv började dog du. Så kändes det. Vi var ju så kära, lyckliga och nygifta. Hela jag kändes som ett blödande sår..... som att jag blivit överkörd av en lastbil, och hade stora blödande sår på insidan. Jag åt inte och bara gick hela dagarna för klarade inte av att vara hemma när du inte var där. Jag ville inte ligga själv i våran säng. Trodde aldrig man kunde gråta så mycket , 24/7 i flera veckor!!!! Trodde inte att jag skulle överleva.....

Man tror man har nån nära, men det är så långt ifrån. Hur tror du att det känns, att allting var på låtsas???

Inget är som förut, hur kunde du bara lämna???? Känslan är för svår, finns ingenting som dämpar den Du har gett mig djupa sår, och ständiga frågan, hur kunde detta hända? Du skrev ju att du inte skulle klara dig utan mig, att jag var den du väntat på så varför gick du, varför??

Efter endast ett par dagar efter att han försvann hörde jag att han hade ny tjej. Mitt jobb som jag hade ihop med honom fick jag lämna pga honom, min ekonomi gick i kras. För första gången i hela mitt liv fick jag söka hjälp för att överleva, för första gången i mitt liv var jag tvungen att ta antidepressiva för att orka.

Efteråt förstod jag med hjälp av psykolog och vänner att han tänkte bara på sig själv. 
enligt hans beteende har han låg självkänsla, osäkerhet, inte klippt navelsträngen, van att få som han vill , kan inte kompromissa, kan inte hantera känslor, inte direkt någon empati/sympati. Han är farlig för ens hjärta och hälsa.

50% Narcissist (halv mild grad)

100% Manipulativ

100% Fuckboy