Det här kan nog vara den värsta människan jag träffat.

•För det första så var jag inte läkt helt efter Tomas, kommer jag nog aldrig att bli. Inte från någon av dom två. 
•För det andra, jag berättade allt för matte om Tomas och hur dåligt jag mådde, att jag var rädd osv. För att han skulle veta att jag kunde övertänka mycket, va jobbig osv så han fick ett val att alltid vara ärlig,förstående och lite extra känslig/snäll mot mig eller kanske gå direkt.

•Han sa" jag är inte ditt ex, kommer aldrig göra som han. Jag kommer ALDRIG att lämna dig, vi är soulmates. Vi ska dö samtidigt och begravas i samma kista hållandes om varandra..... Han sa oxå att min bruna "Kil" jag har i mina annars blåa ögon kom från hans bruna ögon så vi var kopplade till varandra.

Men trots det gjorde han exakt samma sak som min ex man men innan fick jag gå igenom något jag aldrig i mitt liv jag trodde jag skulle tillåta.....

Allt började egentligen direkt men jag tänkte att det var en fas eller anpassnings svårighet eftersom han hade suttit i fängelse i 3 år precis innan vi träffades. Jag ville så gärna tro att han var den jag skulle ha och att det var därför det blev som det blev med Tomas. Jag ville verkligen inte mista honom, jag tänkte/visste att en gång till skulle jag aldrig klara.

Det fysiska kom snabbt men det va ju "bara en lätt örfil snälla, mest på skoj, du fick mig till det" osv hette det. Dom första gångerna slog jag tillbaka för det är sån jag är. Första gången blev han chockad och sa" det där har jag aldrig varit med om förut och så skrattade han och sa att han älskade mig och respekterade mig mer än innan pga det. Men han slog ju till sist hårdare och tog även stryptag, en gång så pass hårt att jag tappade andan, började höra sämre och plötsligt typ tjöt det i öronen på nåt vis och det blev mörkare framför mina ögon. Det kändes som att jag åkte/föll bakåt. Han släppte bara för att han blev rädd när han såg min blick fastna stirrandes helt tom in i väggen. Han skakade liv i mig sa förlåt och att han älskade mig. När jag fick andan tillbaka hamnade jag i chock och hysteriskt grät, skrek i panik. Allt kändes konstigt och jag visste inte riktigt vart jag var, som att jag var emellan två olika världar.

Under hela tiden vi träffades kallade han mig oxå för massa olika könsord, svordomar och tryckte ner mig verbalt så jag kände mig absolut ingenting värd, han låtsades köra ihjäl oss flera gånger. Han kontrollerade, bestämde allt. Och precis ALLT jag gjorde, gjorde jag fel. Han nöp eller slog till mig på armen/benet om jag log eller hälsade på någon av motsatt kön.

Jag blev som hjärntvättad eller hypnotiserad. Han skiftade galet mycket mellan sk "hat & kärlek", det gjorde mig på något konstigt vis besatt av honom, konstigt att säga/skriva och ännu konstigare att känna men jag/min kropp lixom behövde det onda och goda till slut. Jag förstod aldrig mina känslor eller vad som hände.

Han började även hitta fel på mina barn och klagade och störde sig på dom. Det gjorde mig galet arg men sa aldrig ifrån ordentligt. Klart jag reagerade på det och hade nog varit annorlunda om jag varit mig själv och inte den marionettdockan jag blev. Och det gör ont idag att jag inte stod upp för mina barn mycket mer.

Barnen fick kaniner och han älskade djur, gosade, gick och bar på dom och t.o.m. sov med dom. Men precis som med mig älskade han dom bara om dom gjorde som han sa. Och det var jätte otäckt att se hur hårt han slog dom i huvudet eller höll för munnen och kvävde dom en stund tills dom blev medtagna eller "lugna" som han kallade det. En kanin "tappade" han för att den rev honom så den bröt benet och han fick slå ihjäl den. En annan kanin kastade han hårt fram och tillbaka för att han blev arg på mig av någon anledning. "Titta vad du får mig att göra". Skinnet på den kaninen sprack, han försökte sen limma den med superlim. Den blev senare sjuk och han fick döda den också. En annan kanin låg död i buren dagen efter att han hade slagit den hårt i huvudet flera gånger. Om jag sa till han att sluta gjorde han det ännu värre för kaninerna, så att försöka stoppa honom va tyvärr omöjligt. Den sista kaninen som var kvar släppte han ut i det fria för den var ful sa han, och jag lät han för att han inte skulle misshandla den också. Jag hittade på olika orsaker/ursäkter till barnen varje gång. Jag kände skuld för borde ha gjort något men vad? I den relationen/situationen gick det inte.

Skulle jag berätta för någon skulle ingen tro mig sa han, vilket jag tyvärr fick bekräftat senare efter att han lämnade. Jag polisanmälde honom och polisen repriserade det som grov kvinnofridskränkning!...Men jag hade inte tagit kort eller filmat någonting och inte fört dagbok om datum/tid och exakt händelse jag varit med om och han visade även ett sms där jag ber honom komma tillbaka, så han gick fri och rätt i att ingen kommer att tro mig. Exakt just därför jag började skriva om det här/om honom så att ALLA framförallt myndigheter MÅSTE läsa på och kunna mer om det "dolda våldet" psykisk misshandel och vad det faktiskt gör mot en människa. Jag anser att psykisk misshandel är mycket värre än fysisk. Ett sår läker till slut, det gör inte psykisk misshandel. Man får enorma "skador" och problematik och mår fruktansvärt dåligt av sån behandling 

Därför jag namngav hela min berättelse om mitt liv ihop med matte till 

"När Ingen Såg"

För fasaden såg ju bra och kärleksfull ut, alla bilder osv på sociala medier. Och det va bra oxå såklart , det var så galet bra, kärleksfullt och mysigt men det varvades ju med en annan sida oxå, den mörka och kalla, just den som... ingen såg....

Jag har i hela mitt liv sökt den stora kärleken. Men särskilt efter det smärtsamma avskedet från min ex-man, jag ville att det skulle finnas en mening med att det blev så tragiskt, en kärlek som skulle fylla tomrummet i mitt hjärta. När jag mötte Mattias, kändes det som om ödet hade fört oss samman. Det var en dag som ingen av oss planerat, men den gnista som tändes mellan oss var omedelbar och intensiv. Jag blev blixtförälskad på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt. Det var en känsla av att ha hittat sin själsfrände, och jag kände att jag måste berätta för honom hur jag kände, ifall våra vägar skulle skiljas åt.

 

Mattias kände exakt samma och våran relation inleddes snabbt och intensivt. Mattias , med sin karismatiska utstrålning, verkade vara allt jag någonsin önskat mig. Han var orsaken och ödet till att det inte höll med ex mannen. Det var Mattias som var menad för mig, det var så det kändes och det Mattias fick mig att tro med allt sitt smicker. Men bakom den charmiga fasaden fanns en mörkare sida som snart började visa sig. Jag observerade hur Mattias lätt kunde tappa humöret, ofta i små och till synes obetydliga situationer. En bil som tutade, en blick från en främling – allt kunde trigga hans svartsjuka och ilska. Jag motiverade hans beteende med hans förflutna; han hade precis avtjänat tre år i fängelse och jag trodde att han bara behövde tid att anpassa sig.

 

Mattias lovade att han aldrig skulle lämna mig. Han svor på att vi var menade för varandra, att våran kärlek var unik. Vi tatuerade in varandras namn, han mitt på flera ställen bla i ansiktet och på ett intimt ställe och jag kände mig säker på hans kärlek och att jag äntligen hade funnit min plats i världen och min alldeles egna äkta själsfrände. Men när den initiala euforin avtog, började en mer skrämmande verklighet att ta form. Den kärlek som en gång kändes så fri och vacker, förvandlades snabbt till en kontrollerande och isolerande relation.

 

Mitt liv blev en ständig balansgång, där jag kämpade för att tillfredsställa Mattias. Han ville ha full kontroll över mitt liv; allt från vilka kläder jag bar till vilka vänner jag umgicks med. Gradvis började min självständighet att försvinna. Mattias blev svartsjuk på mitt förflutna som modell och stripdansös, och hans osäkerhet blev till en giftig besatthet. Jag började tappa bort mih själv, och varje gång jag försökte träda fram som den jag en gång var, blev jag nedtryckt av hans kränkande ord.

 

Vårat förhållande varvades med kärlek och hat. Jag blev allt mer förvirrad, osäker och rädd. Mitt liv, som en gång var full av glädje och skratt, blev nu en värld av skräck och ångest.

 

Mattias hotade med att skada de som stod mig nära om jag inte lyssnade på hans regler och jag förstod att jag var fångad i hans spel. Jag kände mig som en skugga av mig själv. Jag var förvirrad av Mattias plötsliga humörsvängningar och känslor. Ibland kunde han vara kärleksfull och omtänksam, för att bara en stund senare förvandla sig till en arg och nedlåtande man. Våra telefonsamtal blev en ständig påminnelse om att jag var under hans kontroll. Mattias ringde mig ofta, men det var aldrig för att fråga hur jag mådde – det var för att kontrollera. Han tog ofta stryptag på mig för att precis släppa innan det svartnade, två gånger tuppade jag halvt av. En dag när han blev arg på någonting tog han ett rejält stryptag på mig och släppte inte förrän han såg mina ögon bli helt stilla stirrandes in i väggen. Jag hörde tjut i öronen och allt började sakta svartna för ögonen. Han blev rädd, släppte och skakade liv i mig och jag kvicknade till i panik, kippade efter andan för att sedan skrika hysteriskt. Detta var det värsta fysiska händelsen han gjorde mot mig, och så nära döden har jag aldrig varit förut.

 

 

När allt nådde sin kulmen, en dag då jag desperat sökte svar på den plötsliga tystnaden från Mattias, blev jag istället mött av hans gormande anklagelser. Han kallade mig för allt som han egentligen var som psykopat och sjuk i huvudet, vilket fick mig att känna mig som en fånge i min egen verklighet. Hela mitt värld vändes upp och ner när Mattias började skrika om mig framför andra, vilket gjorde att jag förlorade all respekt i deras ögon då dom inte kände mig och såklart trodde på Mattias. Jag kände att jag var fångad i en dödlig spiral av manipulation och kontroll.

 

När Mattias till slut meddelade att han "inte orkade med mig längre", krossades min värld. Allt jag hade fått gå igenom och HAN ”orkade inte mer”???….Det var så förvirrande, så hjärntvättande. Jag kände mig ”tokig” och inte vad som plötsligt var sant och inte. Han blockerade mig överallt, men han kunde fortfarande nå ut för att säga sin mening men jag fick aldrig chans att svara. Jag stod kvar, överväldigad av sorg och förlust, och jag visste inte hur jag skulle ta mig ur den mörka avgrunden. Min självkänsla var i spillror, och jag kände mig som en skugga, en främling i mitt eget liv.

 

Tre självmordsförsök senare, och Mattias visade ingen omtanke när han fick reda på det. Istället för att erbjuda stöd eller förståelse, sa han att alla skulle må bättre utan mig. Han hade brutit ner mig till den grad att jag kände att det inte fanns något kvar av den person jag en gång var. Jag kämpar än idag med PTSD, ångest och panikattacker. Mitt minne sviktade, och jag hade svårt att komma ihåg viktiga saker i mitt liv. Jag minns inte heller längre vem jag varit och hela min bakgrund suddades ut. 

___________________________________

Min sida har copyright men detta får ni dela
❌VARNING!!!!❌
❗️INTE EN TJEJ TILL❗️

Han har flickvän nu men ofta otrogen.

Vill varna alla tjejer för mitt ex Mattias Carl Anders ”Matte” Andersson fd R&W Crew, född -90 Han rör sig lite överallt men mest i VästraGötaland/Bohuslän/Dalsland & Norge. Grov narcissist, manipulativ, sociopat, psykopat. Han är snäll, väldigt charmig och kärleksfull i början sen börjar han sakta men säkert visa vem han egentligen är men då är man redan fast i den narcissistiska cirkeln. Han blir extremt svartsjuk, så man inte ens kan hälsa på nån av motsatt kön, inte ha killvänner, ha på sig vad man vill etc Mot mig va han även fysisk och jag fick slag och han tog strypgrepp. Han pratar med andra tjejer bakom ryggen och bokar träff, alltså otrogen. Man går under totalt! Men enligt han är allt ens egna fel. Han pratar med många tjejer, mest på snap och ber dom skicka nakenbilder som han sen sprider! Och bla skickar till sina vänner i fängelset. Han ”älskar” djur men som med människor bara så länge dom gör som han vill, så han dödande kaniner vi hade för att dom inte låg still när han klappade dom och nån råkade bita/riva honom. Han kan inte älska på riktigt eller känna kärlek och empati, man är ingenting för honom men han spelar/luras bra….i början. ALLA som känner han VET att han har jätte hetsigt humör, alltid haft. Aggressionsproblem deluxe. Det är därför INGEN har vågat göra nåt tidigare. Den här gången gick han på fel tjej, jag ska stå upp för mig själv, hans tidigare som råkade illa ut och varna andra!

Han har ett brottsregister och dömd för bla grovt vapenbrott, narkotika, häleri och misshandel. Satt 3 år i fängelse. Han tjuvjagar oxå, bla åt sin pappa som har köttaffär Kjellgårdens Kött o Rökeri AB.

Jag blev varnad av personer som känner honom men fick lova att inte säga från vem pga rädsla. Så jag är inte första tjejen. Det jag vet är att ett ex bla skenavrättade han med ett riktigt vapen dvs låtsades skjuta henne. Och några har gått igenom liknande som jag. Tacksam att man varnade mig. Sorgligt att jag inte lyssnade bara men trodde väl att ”jag var speciell/kunde ändra han”, att han inte skulle vara så mot just mig. För vår kärlek va äkta/speciell och för evigt, vi var ju soulmates. Det va det han sa. Jag var så otroligt kär och blind, stod ut med allt för kärleken som egentligen inte fanns. Nu får jag bygga upp mig själv igen, och det är tufft…… Även efter att vi gjort slut fick han mig att prata med polis och skriva sms/inlägg osv att JAG ljugit för att han skulle klara sig bättre och bli ”rentvådd” i olika situationer då är man rätt duktig på att manipulera och då ser jag mig ändå som stark. Jag är fri nu, men fortfarande ”skadad” och fick PTSD efter vårt förhållande, hamnade även i ett trauma bonding. Hoppas ni andra tjejer som ev har/får med honom att göra är smartare än jag var🙄🙏🏻DON’T DO IT!!! Rädda er själva!
Han ändrar sig inte!

Vi gjorde slut i september 2022 och hade då ganska så exakt haft ett år ihop. Vi träffades till och från fram till dec. Hördes på telefon till januari. Så ni som ev haft en relation med honom mellan okt-dec han har varit otrogen med mig, och han hörde av sig ibland och gapa/hota & va otrevlig MEN sa oxå att han saknade och älskade mig fortfarande & alltid kommer göra, det sk dr jekyll and mr hyde syndromet och 🎢 humöret… sån han är.

Fick reda på i efterhand att han va otrogen mot mig men den tjejen han var otrogen mot med mig🤯 Dom hade träffats innan vi gjorde slut men gjorde sitt förhållande offentligt först i okt så han var återigen otrogen mot henne med mig, då vi sågs fram tills dec..... Dom fick ett barn ganska snabbt så antar att det va då vi slutade att höras alls. Med tanke på mig och några innan samt vad han gjorde mot kaninerna och kallade mina barn. Så tycker jag att deras relation är extremt farlig och han borde inte ha blivit pappa. Nu lever dom det livet jag och han pratade om. Den tjejen är en svag individ och lätt att forma. Dessutom bor dom i hus på landet långt ifrån där andra kan se och höra. Till mig sa han att om vi fick barn skulle jag aldrig få lämna han och han skulle inte lämna heller , för han skulle va en pappa som fanns där så nu är hon fast oavsett. Han kommer aldrig lämna henne och hon kommer inte få lämna honom. En del kanske  tänker nu aa ansvarsfullt ändå. Nä läs vad jag har skrivit om honom en gång till, och lev er in i känslan att inte få lämna om man vill. Det är inte ansvarsfullt det är hot, otäckt och farligt. Och för barn är det bästa ibland att ha skilda men sams föräldrar än att bo med båda och får leva sin uppväxt i en destruktiv familj som bråkar. Jag frågade honom om det inte skulle vara tråkigt att va ihop med någon man inte älskar längre och han svarade (ursäkta språket men) "är inte värre än att knulla en hora, inga problem". Jag har försökt att varna henne men hon precis som jag lyssnade inte och har nog redan trauma bonding till honom sedan innan. När jag skrev ut om honom för att varna tjejer, hitta han väl ingen annan så gick därför tillbaka till sitt ex för hon var den enda som ville ha honom, och försökte även förstöra mitt och Mattes förhållande i början med anonyma meddelande att han var otrogen. Han hade aldrig 100% INTE valt henne om han hade kunnat få en annan tjej. För nr 1  så skulle han inte valt mig före henne första gången isåfall !!! inte pratat så illa om henne och inte direkt när dom började träffades igen va otrogen mot henne med mig ännu en gång..... 

⬆️
Han och hans "nya familj" Hon heter Linda Spjut och dom bor i Dals Ed. Ni som känner till dom försök att ha lite koll, för barnens skull🙏🏻

Anledningen att jag lägger upp alla enligt mig fina bilder på oss är för att se kontrasten av vad man ser  utåt och det som sker när ingen är där, hans bästa vän såg en incident och jag trodde faktiskt matte skulle slå ner mig mitt framför honom, hans tjej såg oxå. Min granne hörde oss ett par gånger, en gång ringde hon och fråga om allt va ok. Men oftast skedde det väldigt diskret. Förutom när han gick fram till en del killar i affären och frågade om dom skulle med ut och slåss för att han tyckte dom kollade fel på mig 

Matte ÄR farlig

 

Det här är en riktigt farlig person. Han skryter om brott han gjort, om hur alla som passerar hans väg är rädda för honom. Ingen klarar av honom för han är störst, bäst och vackrast. Om han pratar om allvarliga saker tex misshandel/mord etc så skrattar han hysteriskt samtidigt, enligt han skit kul (dvs inga känslor).Han älskar att prata om sin makt över andra, tex så hade han hade under fängelsetiden lyckats manipulerat psykologen där så hon hade smugglat in saker till han som han behövde. Hon ställde en rad diagnoser på Matte som han fick henne att INTE dokumentera så det finns tyvärr ingenstans idag, men hans diagnoser hon satte på honom är:

100% Grov narcissist

100% Manipulativ

100% Psykopat

100% Sociopat

100% Personlighetssyndrom

Grov ADHD

Allt jag skrivit/skriver om honom har jag varit med om själv / HAN SJÄLV berättat för mig / från säkra källor som hans närmaste vänner, familj & ex berättat.

 

 

Synd att du inte dog

 

Jag mådde så fruktansvärt dåligt att jag gjorde tre självmordsförsök. 1. Tog massa tabletter 2. Försökte hänga mig 3. Skar upp handleden.

Någon/någonting lät mig inte. Självklart var jag väl för feg oxå så "tryckte väl inte tillräckligt hårt, släppte heller inte taget helt för att lyckas. För innerst inne ville jag väl inte men jag var så trött på att må dåligt, så trött på att känna mig ensam i allt, så trött på att alla runtom som inte visste något eller hade med saken att göra la sig i precis allt jag gjorde, vilka jag träffade och hur jag levde när jag mådde som sämst och försökte hitta och skapa ett nytt jag. Trött på myndigheter som aldrig finns för offer när det behövs. Jag orkade inte, var utdränerad helt enkelt. 

Matte tyckte såklart att det var töntigt och synd att jag misslyckades, han sa:

"synd att du misslyckades , synd att du inte dog"

 

vet ni hur det känns att höra det från någon man älskar (för det gjorde jag fortfarande då) Från någon du är fast vid, dvs trauma bondad och behöver i ditt liv för att funka. Han tog ju allt jag var, hela min identitet. Det var ord som krossade dom sista bitarna jag hade kvar...... Kommer aldrig riktigt kunna förklara hur otroligt mycket han skadade mig